Walniia

jag kan inte känna något längre.
Glädjen är inte på riktigt.
Sorg har jag vant mig vid.
Rädslan är tom.
Oron är konstig
Ilskan är långt borta.
Tröttheten är oviktig.
Hungern är försvunnen.
Kärleken som fans där är glömd.
Smärtan är tämjd.
Energin finns inte.
Kölden spelar ingen roll.
Modet har jag aldrig haft.
Hoppet har jag gjort mig av med.
Viljan är meningslös...
Säg mej..har allt rasat samman redan?...
Eller väntar jag bara?..