ensam säng i ett mörkt rum..med en sänglampa på en gammal stol..''Hemma''
Nyss lagt mig i sängen för att sova...känns underligt att ligga i mitt gammla rum..det är tomt och kallt...känns som om det var hundra år sen jag vaknade upp i den här sängen..gick ut på toaletten o sminkade mig för att sen gå till skolan..
Allt känns så där ohemmigt....mina saker finns inte kvar...det här är inte ''Mitt'' rum...de här är mitt gammla rum...i mina föräldras hus...Mitt rum är i växjö, min lilla säg, tvn kuddarna, dofterna färgerna...de är hemma...
Jag har märkt en sak med mig själv, jag håller väldigt mycket tankar inom mig, har du aldrig lagt dig i sängen på kvällen och ''pratat'' med dig själv..fast inuti huvet? Kritiserat dig själv eller frågat dig själv om val man gjort under dagen...eller är jag ensam om de?
Jag undrar en sak...varför vi männiiskor har så svårt att anpassa oss...? eller i alla fall jag...jag binder mig vid saker, jag vill att saker ska vara som dom alltid varit...inga hastiga förändringar..
Jag vill ha människor i mitt liv som jag vet att jag kan lita på...inte börja om på nytt...börja ''lära'' sig om nya människor igen..men man måste ju eller hur?
Min kompis frågade mig för ngn dag sen om jag var rädd....
- Nej...jag är inte rädd. Det värsta har redan hänt, om jag ska gå runt och vara rädd...vad är det då för mening med att leva? Om jag ska låte EN person få hela mitt liv att bli en enda stor bubbla av rädsla och oro...nej då skulle jag inte vara stolt över mig själv.
Nu ska jag sakta men säkert försöka stänga ner mina tankar...för om det är en sak jag lärt mig så är det...när man väl har sagt ngt då är det sagt...då är det inte bara ens egna längre..utan det blir en almän sak...en sak som människor tror att dom har rätten att kritisera och prata om...kankse det är så vem vet?
men jag tror skrivantet är kite samma sak...och om jag inte slutar skriva...då gör jag det aldrig...
sov gott
Xoxo The Bitch
